"Kan vi inte göra en grej på trip-hop"?

Medan jag jobbade lite häromdagen hade jag i bakgrunden på den gamla serien "Percy tårar" (med Killinggänget) som jag grävt fram på VHS. Hade för övrigt åter fått min video fungera efter att ha rivit ut ComHems dumma box, dessutom. Har ännu så pass många videokassetter att jag vägrar ha en tillvaro där jag inte kan se dem. Serien är ju ganska ojämn men där finns likväl några verkliga höjdare, bland annat scenerna från "Expressen fredag" där den 30-årige Caesar ("ditt jävla liggsår!") hånas till tårar för att han föreslagit att man skulle "göra en grej på trip-hop". Medarbetarna avfärdar, som mest seriöst, ett reportage om en musikstil som den breda massan nog fortfarande inte har kläm på med orden "ja, det verkar ju jävligt fräsch, hördu du". Nu är detta visserligen sketcher men lite sanning låg det i att Expressen Fredag (och dess motsvarighet på Aftonblandet, vad den nu hette) snabbt plockade upp minsta lilla fluga, nästan från vecka till vecka. Och då ska det ändå påpekas att saker och ting verkligen, verkligen gått utför sedan dess. Under 90-talet skrev man ibland om lättviktiga saker men man skrev lik förbannat ändå om folk som faktiskt GJORT något. Och man skrev inte om när folk i princip gjorde ALLT ANNAT än vad de nu än skulle göra (skådespela, författa, modella, whatever). Bröderna Hanson kunde hamna på omslaget för sin fåniga singel "Mmmm... bop" men det var lik förbannat fråga om ett skivsläpp som slagit an hyggligt. Numera skriver man om någon c-kändis som varit ute i svängen alternativt om a-kändisar när de svinar. Ett tag var det bara trion Britney, Lohan och Hilton för hela slanten. Och därtill alla våra svenska c-kändisar från dokusåpaträsket. Och sen undrar man över att kvällstidningarna tappar i upplagor. TROR de fortfarande att merparten av svenskarna är SÅ jävla dumma så att de vill läsa om hur den och den b-kändisen grisat till det igen, vem som varit otrogen med vem, gripits med knark, rakat skallen, åkt in på kåken, kört för fort, åkt ut från kåken, bla bla bla. Är det så illa? Faktum är att den bedrövliga kändiskulten under 00-talet är så erbarmligt ynklig så man troligen inte ens skulle kunna göra en parodi på den. Det räckte med att göra som Jay Leno en kväll: visa den massiva mediabevakningen av Paris Hiltons frisläppande ur fängelset samtidigt som man klippte in något bombdåd från Irak som krävt någon generals liv. Det är fascinerande tider då även mainstreammedia på sina håll premiererar någon bimbo, känd för ingenting, snarare än riktiga nyheter. Försök göra något roligt av det, Killinggänget. Men jag tror som sagt inte det går.