I väntan på en spruta.

Rubriken kan få det låta som om jag blivit knarkare men jag syftar naturligtvis på den välsignade sprutan mot svininfluensan, om den nu hjälper. Eftersom mina jobb tillåter mig arbeta hemifrån så har jag på sistone nästan blivit lite av en stugsittare (mer än vanlig) då jag gått ut mindre än vanligt. Att jag därtill fick något konstigt i halsen (ömt, vilket direkt fick mig tro jag åkt på skiten) som sen hängde kvar några dagar utan att något annat hände har väl inte gjort min försiktighet mindre. Ska bli skönt när man fått skjuta upp, om uttrycket tillåtes. I övrigt börjar mina jobb även mer och mer handla om "kringsaker"; d.v.s. möten av olika slag. Men det får man ta. För en gångs skull gick jag i alla fall på krogen på en helg (är ju ta mig tusan oftare på krogen i veckan än under helgen) igår då en kompis hade premiär med det band han blivit medlem i. Var riktigt trevligt.

Synen på pengar.

Det är lustigt hur man börjat se på detta med pengar såhär i plastkortens tid. Har märkt att jag enbart "räknar med" de pengar som ännu finns på mitt bankkonto, varifrån man kan ta ut dem via betalkort. Pengar som däremot är på andra platser (såsom i plånboken) är på något vis "förlorade" pengar. Lite märkligt på något vis. Igår råkade jag gå igenom just de delar av plånboken där jag numera sällan tittar och fann då 70 spänn, vilket räckte till en måltid på Max. Och det konstiga var att jag kom på mig med att nästan betrakta dessa kontanter som en slags "bonuspengar" vid sidan om "de riktiga" pengarna på kontot. Fler som börjat tänka så här?