För hembygd.... och hembygd.

Jag deltog igår i en tävling mellan min egen hemsocken och grannsocknen. Detta i samband med att lokalradion anordnar en rad sockenbataljer som man därefter direktsänder. Eftersom min socken nu blivit utmanad så fick man ju ställa upp då man blev tillfrågad (en annan av mina gamla vänner, hemma på semester, ska slåss för sin hembygd om ett par veckor). Inom de olika grenarna lyckades vi faktiskt spöa grannarna, som dock bjöd på gott motstånd. Jag och min medtävlare behövde emellertid inte skämmas i frågesporten där vi klarade fem av sex frågor (83,3 %). Efter det smet jag förbi min moder och åt en segermiddag bestående av ägg, potatis och korv (stekt alltihop).

Väntar annars ut den förfärliga stockholmsveckan a.k.a. slödderveckan (enligt vår räddningstjänst). Läste i går om någon käck man ur öfverklassen som "inte varit iland i Visby utom för att hämta fler tjejer till festen". Han hade naturligtvis egen båt med sig. Eller yacht. Undrar om han kan köra den själv eller om han fått hyra någon proletär till att sköta den biten? Tänker i alla fall inte sätta min fot i hamnen förrän nästa vecka då detta gäng avlägsnat sig.

Utöver lite slött jobb så har jag för första gången stiftat bekantskap med författare Johan Ajvide Lindkvist (vars mellannamn låter exakt som en gotländsk gård, varför jag ett tag trodde han snott det men det verkar inte så ändå...). Blev dock inte hans numera nästan söndertjatade debut "Låt den rätte komma in" utan istället hans andra roman, "Om hanteringen av odöda". En intressant och udda skräckroman om vad som faktiskt skulle hända om döda vaknade. Hur skulle samhället reagera? Hur snabbt skulle folk vänja sig även vid detta? O.s.v. Och jag kan här inte säga för mycket utan att avslöja delar av handlingen. Underliggande budskap är dock att man nog måste kunna släppa taget ibland och att det inte är bra när naturen mixtrar. På så vis påminner upplägget lite om "Jurtjyrkogården".

För övrigt noterar jag att "Mördare okänd", den trevliga brittiska serien om gamla mordfall, åter börjat sändas. Go, Trevor Eve.

God is a DJ.

Inte för att jag vill framhäva mig själv men lite nöjd var jag ändå med att halvt om halvt ha agerat DJ på en fest. I vilket fall så var de flesta nöjda med mina låtlistor. Lyckades till och med något så när med dansbandslistan (det var en order) och reggaelistan (bara gamla godingar och inget mesigt Inner Circle-skit). Det har annars varit rätt mycket av socialt umgänge med vänner under de gångna dagarna. Deltog exempelvis i en grillfest där vi hade lyckats samla fyra av fem snubbar (med familjer) som brukar träffas då och då. Inte alls illa. Dock hade vi valt en lite dålig kväll eftersom himlen öppnade sig men det gick ju att ha trevligt inomhus också. I övrigt har jag blivit utsedd att försvara min hemtrakts ära om några dagar, vilket jag snart ska berätta mer om.

Ljugarveckan.

Reflektioner i den slöa sommarvärmen:

Svartrockarnas avskyvärda regim i Iran tycks sitta kvar. Men det hade väl varit för mycket hoppas på.

Häromkvällen satt jag och min kompis och diskuterade de olika veckorna här på ön. Vi visste att räddningstjänsten döpt vecka 29, normalt kallat "Stockholmsveckan" för "slödderveckan" eftersom en viss del av besökarna denna vecka (de champagnestinna och odrägliga typerna) faktiskt gör skäl för namnet. Sen funderade vi om man kunde hitta något annat namn på den pågående "politikerveckan". Jag föreslog spontant "ljugarveckan" vilket jag faktiskt tyckte var ett bra förslag för att komma från mig själv.

I SvD idag påstods av författaren Bo Baldersson var Olle Adolphsson. Det var i så fall ganska oväntat.

Och jag är inte SÅ tagen av Michael Jacksons död, nej. När jag sen läste i gårdagens tidning om att ett dussin personer tagit sina liv i kölvattnet av hans död så häpnar jag bara. Först hade de inget liv, bildligt talat. Nu har de inte heller det bokstavligt. Beklagligt.

På lördag ska jag halvt om halvt vara DJ på en fest. Om man nu kan kalla det DJ:ande när man lägger upp listor i Spotify och övervakar att allt fungerar. Men i alla fall. Har fått nästan fria händer.