Idag är det exakt ett år sedan den stora finanskrisen briserade och kanske förändrade världen, även om det är för tidigt att säga något än. Med min djupt kända avsky inför nyliberaler så myser jag när jag ser jakten på bonusgiriga direktörer och andra girigbukar. Man får njuta så länge man kan ifall allt skulle bli som vanligt igen snart.
Har jobbat hårt de sista dagarna men har lyckats avrunda varje kväll med några avsnitt av serien "Rome" som är underbart välgjort även om manusförfattarna tagit sig vissa friheter med historien. Dock har det gjort det så charmfullt så man ofta sitter och gapskrattar över de många ironier som kastas in i handlingen. Har för övrigt heller aldrig sett en serie med så extremt mycket naket, ofta helnaket från både kvinnor och män (det brukar ju oftare vara damerna som får kasta kläderna). Det kanske tyder på lite jämlikhet?
Kunde inte låta bli göra en smärre historisk jämförelse. En gång styrdes Italien (åren efter mordet på Caesar) av den djupt korrumperade Marcus Antonius, begiven på vin, kvinnor och sång. Idag styrs landet av Silvio Berlusconi. Men medan Antonius kunde låta mörda sina motståndare nöjer sig Berlusconi med att karaktärsmörda sina motståndare i de medier han kontrollerar. Utvecklingen har gått framåt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment